Fri från smitta – hur ska man provta för att visa det?
För att en besättning ska anses vara fri från ehec utförs omfattande provtagningar, inklusive plockprover och sockprover (miljöprover). Provtagningarna görs två gånger med en månads mellanrum. Alla analyserade prover behöver vara negativa. En sådan provtagning ska då vid bägge tillfällena involvera alla djurgrupper i besättningen.
Provtagning av en gård
Provtagningen görs genom att dels samla in mindre mängder avföring, ca en sockerbits storlek från 10–20 ställen i en plastburk med lock. De proverna utgör en typ av samlingsprov av avföring och kallas för “plockprov”. Prover tas även genom att trä fuktade tubgasbitar över fotbladet på stövlarna, en för varje stövel, och sedan gå runt i stallarna och låta avföring från djuren fastna på tubgasbitarna. Tubgasbitarna från bägge stövlarna stoppas sedan i en plastpåse och utgör en typ av prov som kallas för “sockprov”.
Provtagningen omfattar olika åldersgrupper och stallar, så att alla ålderskategorier och djurstallar blir provtagna. Från mjölkproducerande gårdar skickas även mjölkfilter från mjölkningen in för analys. Provtagningen ska sedan upprepas med en månads mellanrum och alla prover ska vara negativa för att en besättning ska ses som fri från smittan. Provtagningen kan göras av distriktsveterinär eller en privat veterinär utan jävsförhållande.
Provtagning av individuella djur för att se om de bär på smittan
Idisslare som bär på ehec utsöndrar ofta bakterierna i låga halter och stötvis, s.k. intermittent utsöndring, vilket gör att en provtagning med individuella träckprover från djuren inte alltid plockar upp bakterierna. Provtagning får därför baseras på upprepade individuella träckprov med en månads mellanrum.
En del nötkreatur kan vara koloniserade i ett område av lymfatisk vävnad ca 5 cm in i ändtarmen som kallas “rectal anal junction”, RAJ. Om djuren är koloniserade där bär de på bakterierna en längre tid. En individuell provtagning av avföring från djuren bör därför kompletteras med ett svabbprov med baktpinne från RAJ, då den provtagningen ger högre känslighet än ett vanligt avföringsprov för att påvisa smitta hos de här djuren.
Miljöprovtagning av djur i isolering
Om man vill undvika att få in ehec i en besättning genom inköp av djur kan de inköpta djuren ställas in avskilt i en isolering med egna redskap och stövlar, varefter man tar miljöprover från djuren i isoleringen i form av sock- och plockprover enligt ovan. Dessa prover tas också upprepade gånger, två gånger med en månads mellanrum, och ger en mer tillförlitlig historisk bild än individuell träckprovtagning då individuell provtagning kan missa att identifiera djur som utsöndrar ehec-bakterierna intermittent (stötvis) och i låga halter.