Provtagning av besättning
Provtagning för ehec i en besättning kan bli aktuellt i samband med att gårdens djur misstänks vara smittkälla till ehec-fall bland människor. Provtagning kan även ske i samband med kunskapsuppbyggande studier. Vissa besöksgårdar tar prover då det ingår som en del i deras kontrollprogram. Provtagning för ehec är oftast inriktad på att ta prover från miljön där djuren har vistats och inte på individuella djur.
Provtagning om gården misstänks vara kopplad till sjukdomsfall
En provtagning av en djurbesättning med misstänkt koppling till sjukdomsfall utförs alltid, om det gäller en besättning med större risk för smitta till fler människor (exempelvis en lantbruksskola, 4H-gård, zoo- eller miniorverksamhet, gårdsförsäljning av livsmedelsprodukter eller caféverksamhet). Om det är en besättning där riskerna bedöms som mindre tillfrågas djurägarna om de vill ha en provtagning. Om djurägarna inte är intresserade görs ingen provtagning. I de fall det sker provtagning, med efterföljande laboratorieanalyser, står myndigheterna för alla kostnaderna och analyserna inriktas på att påvisa den typ av ehec som påvisats på de insjuknade människorna. Ibland är det inte klarlagt exakt vilken typ av ehec som har påvisats hos insjuknade människor, t.ex. vid tillfällen då man inte isolerat någon ehec-bakterie, utan bara kan säga att gener indikerande på ehec har påvisats (enbart positiv PCR-analys). Då utförs ingen provtagning eftersom en eventuell provtagning inte kan fastställa om samma bakterie som människorna blivit sjuka av bärs av djuren. Provtagning utförs inte heller i vissa fall där det hos människor påvisats “udda” ehec-varianter som är svåra att odla fram. I de fallen sker beslut om eventuell provtagning från fall till fall i samråd mellan berörda myndigheter.
Prover tas som samlingsprover från djurens närmiljö
Idisslare som bär på ehec utsöndrar ofta bakterierna i låga halter och stötvis, s.k. intermittent utsöndring, vilket innebär att en provtagning med indviduella träckprover från djuren inte alltid plockar upp bakterierna. Studier har visat att det bästa sättet att ta prover för ehec är att istället ta prover från djurens närmiljö där ehec-bakterierna ansamlas. De här proverna ger då en bättre “historisk bild” om något djur utsöndrat ehec än att ta individuella träckprover.
Plockprov, sockprover och dammprover från miljön
“Plockprov” tas genom att samla mindre mängder avföring, ca en sockerbits storlek från 10–20 ställen i en plastburk med lock. På så sätt får man ett samlingsprov av avföring från flera djur i samma prov.
En annan typ av miljöprover, “sockprover”, tas genom att trä fuktade tubgasbitar över fotbladet på höger och vänster stövel. Sedan går provtagaren runt i stallarna och låter avföring från djuren fastna på tubgasbitarna. Tubgasen från bägge stövlarna stoppas sedan i en plastpåse och utgör då en annat typ av samlingsprov av avföring.
Det går även att ta dammprover, då ehec-bakterier ansamlas i damm. Det görs genom att fukta trasor och torka upp damm som samlats i stallarna.
Prover fördelas på olika ålderskategorier
Provtagningen fördelas på olika ålderskategorier så att man täcker in alla delar av besättningen. I normala fall tas vid besättningsutredningar minst två plockprov och två sockprov per ålderskategori. Provtagningen fördelas då på tre olika ålderskategorier: kalvar (eller lamm), ungdjur och vuxna djur. Sammantaget blir det då totalt minst 12 miljöprover från varje gård. Från mjölkproducerande gårdar skickas även mjölkfilter från mjölkningen in för analys.